Alzheimers sjukdom är en progressiv och obotlig sjukdom. Många av de drabbade är yngre än 65 år. Risken att insjukna ökar med åldern – men det är inte enbart åldern som påverkar hur sjukdomen utvecklas. Just nu befinner vi oss i en tid av både möjligheter och utmaningar när det gäller att tidigt diagnostisera och bromsa sjukdomsförloppet.

Sjukdomen kan bromsas innan personen utvecklar demens, vilket leder till mer tid i tidigare stadier av sjukdomen. Det ger hopp, men de drabbade vill ha mer än hopp. Därför finns ett stort behov av politisk vilja och mod att snabbt agera för de förändringar som behöver genomföras inom sjukvården. Det gäller såväl organisering och samverkan, som finansiering av nya strukturer och behandlingsval. Goda intentioner eller samverkansdokument räcker inte. Vi måste skapa konkreta strukturer som möjliggör faktisk samverkan – där alla aktörer, även de utanför den traditionella sjukvårdsapparaten, involveras på ett systematiskt sätt.

Sverige har nu möjlighet att ta ledartröjan i ett efterlängtat utvecklingssprång inom diagnostik och vård av personer med Alzheimers sjukdom. Lyckas vi är vinsterna stora för dem som är drabbade och deras anhöriga. Samtidigt finns potential att över tid minska belastningen på sjukvården, den kommunala omsorgen och anhöriga.

Men det räcker inte med hopp – för den som drabbas av Alzheimers sjukdom räknas varje dag. Nu är det hög tid att agera, och den stora frågan är om staten, regionerna och kommunerna är redo. Vem har modet att ta på sig ledartröjan?