Blodtransfusioner är en vanlig och ofta livräddande behandling, men är också förenat med risker. Användningen varierar stort mellan länder, regioner, sjukhus och ordinerande läkare. I Sverige används donerat blod vid icke-akuta situationer oftare än i andra jämförbara länder, trots att studier från hela världen visar att det medför ökad mortalitet, minskad patientsäkerhet och ökade vårdkostnader.

Implementering och uppföljning av transfusionsriktlinjer i svensk sjukvård är bristfällig. En mer restriktiv hållning till transfusion ger inte sämre vårdresultat än en liberal hållning. Det är angeläget att eventuellt tranfusionsbehov hos den enskilde patienten, oavsett bakomliggande orsak, påvisas och åtgärdas i god tid före operation. Vid planerade kirurgiska ingrepp som vid höft- och knäledsoperationer finns en stor variation i hur och när blodtransfusioner ges, vilket ofta beror på lokala rutiner.

2020 publicerade en grupp svenska experter en transfusionsstrategi och WHO offentliggjorde ett policydokument under 2021 som tydligt pekar på brådskan att implementera en blodstrategi.

Trots det är genomslaget för en blodstrategi låg och mycket varierande över Sverige

För att kunna undvika onödiga blodtransfusioner med ökade risker för patienterna – krävs samverkan mellan patienter, primär- och specialistvård.

Nu är det blodigt allvar! Hur kan vi tillsammans arbeta för att införa den föreslagna blodstrategin?