Så mycket som 75 procent av all vård och omsorg som ges i Sverige idag utförs av en anhörig. För många personer med funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar är det en närstående som står för det praktiska stödet. Det påverkar anhörigas hälsa, livssituation och möjligheter att leva ett eget liv.

Samtidigt befinner vi oss just nu i en spännande tid då fler och fler banbrytande behandlingar blir tillgängliga. Behandlingar som helt kan ändra förloppet för flera svåra sjukdomar. Sjukdomar som annars innebär ett stort behov av vård och stöd, ofta från anhöriga, kommer att ha helt andra prognoser jämfört med idag. Något som inte bara skulle öka livskvaliteten för personer som drabbas, utan även för anhöriga.

Trots detta är anhörigas livskvalitet en faktor som sällan vägs in i de hälsoekonomiska värderingarna när nya läkemedel och behandlingar bedöms. Varför är det så och vad innebär det för anhöriga att de inte inkluderas i bedömningen idag?